Våga vara du!

Våga vara autentisk.

Våga känna.
Våga öppna ögonen.
Våga se dig omkring.

Se dina systrar.
Se dina bröder.

Hur mår vi egentligen?

När slutade vi tala med varandra?
När slutade vi hålla varandra om ryggen?
När började vi dra ner varandra istället för att höja varandra?

Jag tror att vi behöver hitta tillbaka.

Till varandra.
Till jorden.
Till våra kroppar.
Till det som känns.
Till det som är sant.

Våga vara du.

Inte den du tror att världen vill att du ska vara.
Inte den du tror att du måste vara.

Utan du.

Och våga höja människorna omkring dig.

Sluta döma andra.
Börja äga dig själv.

Äg dina skuggor.
Se det du helst vill blunda för.
Lyssna på det som försöker bli hört.

För det som triggar dig kan visa dig något.
Det som stör dig kan spegla något.
Det som berör dig kan öppna något.

Allt omkring dig kan bli en spegel —
inte för att du ska döma dig själv,
utan för att du ska få möjlighet att se,
höra,
känna
och växa.

Och kanske är det där vi börjar förändra världen.

Inte genom att förändra alla andra.

Utan genom att våga möta oss själva.

Och sedan sträcka ut handen till varandra.

Våga vara autentisk.
Våga känna.
Våga se.

Och framför allt —

våga höja varandra.